vardagsryttare

Dagens ridtur kunde inte bli bättre än så här. Bara en otroligt fin häst och jag.
Allt var tyst förutom ljudet av hovar i gruset och en liten frust ibland.
Att man får känna sig så fri som jag gjorde idag, det förstår jag inte.
Mitt hjärta svävade på moln när jag bara satt där och kände hur närvarande Calle var.



Calle vet. Han vet så jävla väl, när jag behöver honom som mest.
Ingen som inte känner honom skulle veta skillnaden. Men jag vet.
Han tröstar. Han myser. Han är närvarande. Och han lyssnar om jag vill prata.
Det finns inget som skulle få mig att må lika bra, som han gör.

Jag vet inte hur jag, med ord, kan beskriva
hur han är eller vad han gör. Det bara är.
♥